Specifika läs- och skrivsvårigheter/Dyslexi

I litteraturen och i forskningen anges lite olika siffror på hur vanligt förekommande dyslexi är i befolkningen. De flesta forskare anger mellan 5 – 8% men det verkar även som om den siffran är stigande.  Det är fler pojkar än flickor som har dyslexi och det förekommer inom alla begåvningsnivåer och i alla samhällsklasser.

Specifika läs- och skrivsvårigheter/Dyslexi avses en särskild typ av läs- och skrivsvårigheter, som utmärks av svårigheter med att läsa isolerade ord och att stava rätt. Det finns en biologisk bakgrund till detta det vill säga det är ärftligt. Forskare menar att det handlar om hur hjärnan lagrar och tolkar språkljud och åtkomsten till dessa vid inlärning. För en längre definition av dyslexi, se gärna en svensk översättning av Internationella Dyslexiföreningens (IDA) definition: www.dyslexiforeningen.se

Läs- och skrivsvårigheter är ett övergripande begrepp för många olika slags svårigheter. Ofta ses läs- och skrivsvårigheter som en egen helhet det vill säga att svårigheter med läsning alltid hänger samman med skrivsvårigheter. Men en del personer kan ha mer problem med läsning medan andra har mer problem med stavning. Vanligast är dock att dessa två svårigheter uppträder tillsammans i någon form. En annan oklarhet med läs- och skrivsvårigheter är att begreppet läsning exempelvis kan ses som avkodning, läsförståelse eller läshastighet och att begreppet skrivning på motsvarande sätt kan ses som stavningsförmåga eller förmåga att skriva olika sorters texter.

Orsaker när svårigheterna inte är specifika kan vara: att eleven inte fått adekvat undervisning, barn idag ägnar allt mindre tid åt läsning och därför inte får tillräcklig träning,  språkliga problem exempelvis någon form av språkstörning eller på att man har annat modersmål än svenska. Det kan även bero på sociala problem, nedsatt syn- eller hörsel, koncentrationssvårigheter (ADHD) eller låg teoretisk begåvning.

Man brukar tala om komorbiditet när en och samma individ har två eller flera diagnoser samtidigt. Begreppet komorbiditet innebär alltså att det samtidigt förekommer två eller flera funktionsnedsättningar för eleven. Detta är relativt vanligt för elever med Dyslexi. Det är en hög komorbiditet mellan dyslexi och följande svårigheter:

• ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) – Uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter
• MD (Mathematic Disorder) – Dyskalkyli/Räknesvårigheter
• DCD (Developmental Coordination Disorder) – Dyspraxi/Motoriska svårigheter
• SSD (Specific Speech Disorder) och SLI (Specific Language Impairment)  – Tal- och språksvårigheter

Läs- och skrivinlärningen påbörjas vid 6-7 års ålder i Sverige och därför brukar man inte tala om dyslexi om barn är yngre än så. Men barn kan redan mycket tidigt under de första skolåret visa tecken på om de har läs- och skrivsvårigheter. Det finns många bra metoder att tidigt upptäcka barn i riskzonen. De barn som har svag språklig medvetenhet har ökad risk att få problem vid den tidiga läsinlärningen. Det är mycket viktigt att tidiga resurser sätts in för att hjälpa den enskilda elevens utveckling med specialpedagogernas kompetenser. Går elevens utveckling inte framåt, trots specialpedagogiska insatser, kan det vara aktuellt med en dyslexiutredning. En sådan utredning brukar oftast inte ske förrän i årskurs 3-4. Det går inte att med säkerhet avgöra tidigare om svårigheterna är specifika. Skolan ska däremot givetvis jobba ”som-om” specifika svårigheter ligger till grund och stötta eleven.